Lexi beter sig konstigt

Lexi är inte riktig sig själv, undrar varför.
Vi har ju en massa olika promenadstråk i skogen intill. På morgonen går jag ofta en kortids, innan jag äter frukost, på sådär 10-15 minuter. Då har mannebn redan gått med dem en gång tidigare. Men jag sover längre på morgonen eftersom jag jobbar natt. sen kan jag gå mitt på dagen och det varierar mellan 20 minuter till dryga timmen. Blir det kortare på dagen så tar vi den längre promenaden på kvällen.

När jag gick ut vid halv tio sprang hundarna som galna och viftade på svansarna och nosade överallt. Nu var jag ute en sväng, innan jag ska iväg på handikappridningen med Josefin. När jag kopplade loss hundarna stannade Lexi, vände sig om och började gå hemåt. Jag fick ropa tre gånger innan hon långsamt, långsamt vände sig mot mig, tog tio steg och satte sig och tittade på mig. Jag började gå och ropade på henne. Då gick hon hemåt igen. Samma procedur igen, hon vände sig och gick några steg och satt bara och titta på mig. Jag fick ropa riktgt bestämt innan hon lunkade fram till mig. En bit gick hon initill mina fötter. Vid vare stigkorsning gick hon in på den vägen som ledde snabbast hemåt, fast jag gick åt andra hållet. Vi passerade tre sådana korsningar på vägen. Sen gav hon upp, gick framför mig med huvudet hängandes och svansen rätt ner. Ingen glädje eller viftande där inte. När jag skulle koppla dem igen då vi närmade oss slutet av stigen såg hon mest lättad ut. Lunkade sakta hemåt och la sig sen vid ytterdörren när vi kom in. Där brukar hon inte ligga. Konstigt, konstigt.

Tänkte att hon kanske reagerar på nya fästinghalsbandet, men inte skulle hon väl bli sån av det. Såg ut som om hon ville berätta nåt för mig, som om hon var lite ledsen för nåt. Vet att hundar har andra sinnen än vi, men hoppas det inte handalar om nåt sånt!!!