Hemma igen

Måste börja med att säga att jag har den bästa av män. När jag kom hem var huset skinande rent och sängen nybäddad. Har sovit som en prinsessa inatt...



Marie och jag tog foton på valparna innan jag åkte och funderade över arbetsnamn. Ebba var så härlig. Hon kom och hämtade mig ibland och ville att jag skulle med in till valplådan. Sen satte hon sig brevid mig och tittade på valparna, såg precis ut som hon visade upp dem till mig. Gud, vad jag tycker om den hunden. Var jobbigt att åka hem. Trodde att jag skule vara valptokig, men är faktiskt Ebbatokig. Jag hade fått låna en ljudbok, PS I Love you, av Marie. Den gjorde hemresan betydligt mer angenäm. Gick riktigt fort. Kom hem vi tre tiden och insåg att minneskortet till min kamera fortfarande sitter i Maries dator efter att hon laddade in fotona till sig. Vi hade nämligen gemensam kamera. Lite trist med tanke på att jag ska åka på semester med familjen imorgon bitti. Ännu mer ledsamt är att vi inte hittar den nya, lilla, kameran. Någon har städat bort den och tyvärr lyckades Klas inte städa fram den.


Igår kväll hyrde vi en film och sen sov jag, och sov och sov. hade en del att ta igen. Nu ska vi sätta igång med sista förberedelserna inför semestern. Ska till Lalandia i Danmark. Och vad gäller nya jobbet, tror att jag har bestämt mig...

Dagen efter tankar

Kan inte sova. Sitter här vid valplådan och lyssnar på de små ljuden, ljud som värmer. Blir helt imponerad av Ebba. Vad duktig hon är. Det är ju en och annan valp i lådan, men hon är så försiktig när hon lägger sig ner, har full koll. Valparna äter och sover och äter och sover. Lilltjejen är helt OK. Det är med stor vemod jag inser att jag inte kommer att finnas här varje dag, att jag inte kommer att få följa varje liten steg i deras utveckling. Samtidigt inser jag vilket privilegium jag haft, som fått göra detta tillsammans med Marie. Skulle inte tveka att göra om det även om det känns trist att åka hem idag och lämna dem här. (Undrar om nån märker ifall jag tar dem med mig i väskan). Det är konstigt hur man fastnar för dem direkt och hur man redan ser skillnder hos dem. Tittar man på korten är det ju mest en hög med likadana svartvita valpar. Men icke, kommer nog att bli en del variationer. Förutom lilltjejen, som är en kämpe, har jag en favorit bland killarna, som jag tror blir snygg. Ja, snygga blir de allihopa, kan inte annat med dem föräldrarna.



I övrigt har jag beslutsångest. Har blivit erbjuden ett toppenjobb. Tyvärr kräver den mer tid och engagemang av mig än vad jag tänkt mig. Så nu sitter jag och grubblar och väger fördelar mot nackdelar och hela tiden slutar det med att jag ser vår fulla almanacka framför mig. Vet inet hur jag ska göra...

Äntligen!!!

16.38 kom äntligen första valpen. Då hade vi varit i kontakt med veterinären i Linköping om att snart åka in eftersom hon höll på relativt länge med förvärkar. När vattnet sen gick var dte en lättat Tanja och Marie. Med tanke på att vi bara sov 1.5 timme inatt och att jag låg hos Ebba, som bara flåsade, natten innan så har det gått bra.

Första valpen var en tjej på 342 g. Hon kom med rumpann först och det var ganska tufft för förstfödelskan Ebba. Hon var förvirrad, fick nästan panik. Första valpen brydde hon sig inte om, hade fullt upp med sig själv.

Sen kom en kille. Det är nog inte han på fotot, utan en av de andra killarna. Tvåan kom17.18 och vägde 345 g. Sen gick Marie ut för att röka eftersom vi trodde det skulle dröja ett tag...

Men icke. 17.29 kom nästa tjej och hon kom utan nån fosterhinna. Fick ropa in Marie. Lilla stumpan, som bara vägde 271 g, hade vatten i lungorna och svårt för att andas. Marie, som var en klippa, började suga slem. Vi hade det ganska dramatiskt med denna tjej, som naturligt vis blev vår favorit. Marie kämpad eoch pratade med veterinären. Vi var oroliga för att lilla skruttan skulle lämna oss. Men hon är en riktig kämpe, eller så är det Marie som är det. Efter ett tag fick vi henne i allafall att börja äta och nu andas hon normalt och mår bra. Ebba kände att det var nåt speciellt med lilltjejen och gav henne lite extra uppmärksamhet. Över huvudtaget brydde hon sig om valparna och skötte allt bra efter att den andra valpen hade kommit.

Fyran kom17.48 och han vägde 350 g. 18.30 kom nästa tjej, på 286 g. Slutligen kom sista killen 18.42. Han vägde 318 g. ett tag trodde vi att det nog fanns en till där inne, men icke. Nu ligger Ebba i korgen med tassarna om de små. I det stora hela gick allt riktigt bra, men det gick lite fort ett tag, hann inte med när det väl satte igång.

Imorgon ska vi ta individuella kort och Marie ska försöka färgbestämma dem så gott det går, men nu ska Ebba få vara i fred med sina små. Så kolla in valpsidorna imorgon...

I brist på Ebbabebisar...

I brist på Ebba bebisar får jag väl roa mig med andra småttingar...

Maries barnbarn Esther var här igår. Vilken liten goding!

Och Tilda har två tre veckors valpar. Dolores, vilken färg. Vill ha en sån efter Ebba också...

Och Delaney, en liten näpen dam...

och Ebba bara pustar och pustar. Tänk att dte skulle bli så utdraget. Inatt var både Marie och jag säkra på att det var dags. Hon hade förvärkar och tempen hade vänt, fast inte så mycket. Vid 6-tiden gav vi upp och bestämde oss för att sova en stund. Så vi har sovit hela 1.5 timme. På morgonen verkade det som förvärkarna stannat upp. Eftersom det är fredag, valde Marie att ringa och rådfråga veterinären, mest för att veta vad vi ska vara observanta på, men vi är egentligen inte oroliga. Ebba mår bra och är inte speciellt medtagen, lite trött blir hon mellan varven, men vilken gravid blir inte det. Hon är väldigt glad, viftar på svansen. Tog en promenad med henne nyss och gissa vad hon gjorde. Jo, hon gick raka vägen till vår bil. Ville kanske hem och slippa det här. I allafall var det så när jag fick min förstfödde. Mitt i allt sa jag att jag inte ville vara med längre och att jag ville gå hem.

Jag ska åka på semestre kl 5 på måndag morgon med Klas och Kaisa samt en annan familj. Vi ska till Lalandia i Danmark. Hoppas jag hinner hem innan dess...

Hos Ebba

Nu är jag i Västervik. Ebba blev så glad när jag kom. Vet inte riktigt vad jag förväntat mig, men inte en sån tjockis. Vilken mage hon har. Och jag har kännt sparkar. Häftigt. Så nu är det bara för henne att sätta igång. Inget att vänta på längre. Kl 5 imorgon bitti kommer första valpen (he,he). Har datorn med så uppdaterar med foton så fort jag bara hinner.


Måste också säga att de två små tjejerna Marie har är gudomliga. Jag har inte hunnit titta på dem så mycket, måste ju pussas med Ebba, men vilka fina valpar det är.

Veckan som gått!!!

Ja här väntar vi och väntar, men inte kommer dte några valpar. Marie har hela tiden trott på början av veckan och jag har sagt torsdag. Verkar som jag får rätt. Ebbas temp åker upp och ner, som en jojo, men hon äter bra fortfarande. Har inte börjat bädda och sover mest bort tiden. Lite tungt är det för henne nu, säger Marie, och hon är lite tjurig. Jag jobbar inatt, men räknar med att åka mot Västervik antingen imorgon eller på torsdag fm. Vill ju vara med. Marie har haft åska så hon har inte kunna vara uppkopplad. Uppdatering på hennes sida kommer eventuellt under kvällen.

Lite om veckan som gått. I onsdags var jag i statsparken och åt med några tjejer. Camilla, som flyttat till USA, var hemma och det var kul att ses. Jätte trevligt. Minst lika trevligt var det på torsdagen när en av mina bästa tjejkompisar, Kalle, kom hit. Vi grillade och tog ett par öl. Satt och pratade till midnatt. Kalle bor i Stockholm och det blir inte så ofta vi ses, men desto roligare då man träffar henne. Det är så med vissa vänner, spelar ingen roll hur sällan man ses, man bara fortsätter där man var sist. Så är dte med Kalle. Vi har kännt varandra sen jag var 10 och hon 12. Bodde lägenheterna mittemot varandra. Sen har vi följts åt, jobbat på samma ställe och umgåts, ibland mer och andra gånger mindre. Har en hel del anekdoter om varandra och vi har en speciell relation till champinjoner, eller ska snarare skriva att jag har och Kalle helt saknar den!!!

I övrigt så kom Annelee och Anna-Lena hit i lördags. Vi firade Anna-Lena, som fyllt år. Åt Hjälmaregös och drack vin. Även dessa tjejer (eller vad de vi nu är i denna ålder) har jag kännt sen jag var 10. Vi gick i samma klass från 3:an till 9:an. Anna-Lena och jag har umgåts genom året, men Annelee och jag började inte umgås själva fören våra barn föddes -90 och nu är hon en av mina absolut bästa vänner.

I söndags åkte vi ut till min brors nyinskaffade stuga. Vilket ställe. Var toppen. Vi grillade, spelade krocket och bara var.

Lexi, som är helt underbar, bara var också. Hon höll sig i närheten, gick och lullade och mös. Hon är mitt uppe i löp nu, men till skillnad från tidigare gånger, verkar det gå ganska bra. Är en glad hund nu när saknaden efter Ebba lagt sig.

Kaisa fångade fjärilar tillsammans med Anna, som är ihop med min broson Jonny. De trivdes med varandra. Håven är exklusiv, hemmagjord av Jonny...

Min bror Jussi och hans son Jonny...

Hade bestämt att vi skulle tillbaka på måndagen och sova kvar, men himlen öppnade sig. Nog för att det behövdes regn, men nån måtta får det väl vara. Aldrig är man nöjd, hehe...

Och för övrigt kan jag informera att jag blivit erbjuden nytt jobb. Mer info kommer när allt är helt klart!!!

Josefins urinproblem!!!

Idag har jag tilbringat tre timmar på sjukhuset med Josefin. Meningen var att hon skulle kissa och att vi sen skulle mäta om all urin var borta ur blåsan. Först var Anna iväg i morse med henne. Sen träffades vi där efter lunch igen. Och Josefin vägrade kissa. Hon kissade inte mellan halv nio och halv tre, trots att vi dragit ner på hennes kissmedicin (MINIRIN). Till slut kom det en stor pöl och de kunde utföra mätningen, som görs med ultraljud. Visade sig att josefin har minst 30 ml urin kvar efter att hon kissat. Det var svaret på varför hon får urinvägsinfektion jämt och ständigt. Vill tacka Lotta, på Amelia Assistans, som kom med förslaget att vi skulle kolla blåsan. Vår läkare vil ändå fullfölja utredningen om njurfunktione och det är bra. ordning och reda...


Så kommer vi till nästa problem. För att få ur all urin ger man vätskeutdrivande medicin, men Josefin äter redan medicin som ska motverka att hon kissar hela tiden eftersom hon har Diabetes Insidipus. Så det fungerar inte. Alternativet då är att tömma hennes blåsa manuellt. Dvs vi får tappa ur den, med hjälp av en kateter, tre ggr om dagen, så att det inte ska ligga gammal urin och skvalpa. Samtidigt som jag är glad över att vi hittade en orsak, är jag mindre lycklig över detta. Förhoppningsvis låter det värre än det är, eller???. Hur som, ska vi avvakta tills alla prover är gjorda. Tilkls vidare får hon äta Furadantin förebyggande. Det är inte heller så kul eftersom hon får ont i magen av det, men hoppas att tre tabletter om dagen funkar...


Utöver det är Josefins vanliga provvärden för höga. Hon kissar för mycket och binder salter i kroppen. Har tagit prover i torsdags och i måndags och ska ta nya prover på måndag igen. Lilla gumman!!!


Jag har bett Marie att ta foton på Ebbas mage som jag ska kunna sätta in på valpsidan. Återkommer om det...