Varierande dag

Idag har varit en händelserik dag, på både gott och ont. I morse sov jag bara till 8, trots att jag haft Jossan inatt. Efter frukost åkte Anna, jag, Josefin och hundarna till Ulvstorp (där vi rider). Yvonne ville träffa Ebba. Det var ju hennes syster jag köpte henne av. När vi kom dit började det regna. Ebba hon traskade omkring bland hundar och hästar som hon inte gjort annat. Hur tuff som helst. Hästarna brydde hon sig överhuvudtaget inte om. Märks att hon är van vid djur då hon är uppväxt på bondgård. Yvonne tyckte hon var väldigt fin. Vi träffade även Bella som ska ha valpar vilken dag som helst. Det märktes på hennes sätt att gå.
Det är alltid lika trevligt att komma ut till Ulvstorp, härlig atmosfär.


Passade på att ta kort på Carrie när det var ljust. Det är den vita med bruna fläckar. Min absoluta favorit. Vet dock inte om det är ömsesidigt för hon blängde bara på Anna och mig när vi ville hälsa. Såg ut som hon tänkte: "Kommer ni nu igen. Räckte det inte med igår".
På tal om igår så har jag lite ont i en del ädla kroppsdelar efter galoppen, men det är det värt...

Väl hemma passade jag på att städa lite. Skönt att ha ordning til helgen. Sen åkte vi hem till syrran eftersom min systerson fyller 18 idag. Dert var trevligt. Syrran bakar otroligt goda bullar!!! Men jag hade karaktär och tog bara en.

Tyvärr slutade besöket med ett missöde. På något vis fastnade jag i Josefins knapp, som hon har på magen, och den slets ur magen på henne. Det possitiva var att det inte gjorde ont på henne och det negativa var att hålet snabbt läker igen så det gäller att få tillbaka knappen snabbt. Det är en slang som går ner i magen med en liten ballong i änden, som man fyller med vatten. På så sätt sitter den kvar i magen. Ballongen var hel och vi hade ingen spruta med oss så att vi skulle kunna tömma ut vätskan för att få ner slangen i magen igen. Slutade med att jag tog en sax och klippte hål på ballongen och stoppade tillbaka den hålet igen. Var väl medveten om hur mycket bakterier som följde med...

Snabbt hem, koka vatten, som sen skulle svalna, tvätta såret och sätta dit en helt ny och fräsch knapp, eller Mic Key som den egentligen heter. Tvättade igen och smörjde in med salva för att motverka bakterier. Under hela denna process var Josefin hur nöjd som helst. Själv blev jag lite stressad tills vi var hemma, sen var jag hur lugn som helst.

Så imorgon blir det till att ringa vår habiliteringsläkare och diskutera infektionsriskerna. Känner mig lite orolig, men inte så mycket som jag trodde. Tyvärr finns det ju alltid en liten risk att bakterier kan vandra vidare upp till shunten och det vill vi ju undvika. Så vi får se om de sätter in penicilin eller om vi ska avvakta. Nu är vi ju observanta om hon skulle bli röd och kletig...