Vi kom till Avdelningen vid 8 tiden igår. Josefin fick nål på handen. Innan vi skulle ner till operaton fick hon en enklare bedövning på avdelningen. Sköterskan sa att det var en liten dos morfin och en alvedonsub. Jag tyckte genast att Josefin reagerade annorlunda mot tidigare gånger. Hon krökte hela kroppen i en båge, ville inte ligga med ryggen mot madrassen. Vi åkte ner till operation. Jag fick vänta med Josefin i förmaken, en stund tills narkosläkaren skulle bli klar. Josefin blev mer och mer loj. När någon sen öppnade dörren blev hon rädd så att hon , helt enkelt, slutade andas. Hon blev blåare och blåare. Jag tog upp huvudet på henne, skakade henne och sa åt henne att börja andas. Då kom en sköterska. Samtidigt kom Josefin gång igen med andningen. Men hon blev småblå ett par gånger till så vi fick rulla in på ett rum för undersökning. Väldigt trevlig personal. Visade sig att Josefin fått en lite för hög dos morfin och att hon reagerade på den. Hon blev flammig i ansiktet och lila-röd runt ögonen. Men sen gick det över igen. Fick höra att jag var en cool och lugn morsa!!! Jo, då ja, men inte efteråt. Fast samtidigt är det bra att veta att man behåller lugnet vid kris. Dessutom var jag på sjukhus så jag blev aldrig riktigt orolig. Men efteråt blev jag allt lite skakis...
Vid halv två ringde de ner oss till uppvaket. Josefin sov och sov och sov. Hon var sval, hade sjunkit till 34.9 i temp. Gjorde så när hon var mindre. Vid fyra började vi väcka henne och fick slutligen så pass mycket liv i henne att vi fick åka upp på avdelningen. Väl där sov hon igen. Hon mer eller mindre sov till halv fyra på morgonen.ö Då var hon hur glad som helst. Fick lite välling och sen flyttade vi över henne i min famn. Där låg v och sov i omgångar fram till halv åtta. Inte en enda gång har Josefin gråtit, vilket innebär att hon inte har ont i operationssåren. Snarare verkar det som om hon tycker att det är skönt att vara av med plåtar och skruvar, vilket inte är så konstigt...
Detta är vad de plockade ut ur benen på Josefin. En på varje sida. Plattan är 6 cm lång och vinkeln är 3,8 cm. Plattan är ca 3 mm tjock. Så ni förstår att det har skavt på henne. Den ena plattan och skruvarna fick vi hem eftersom tvillingsyrran ville se dem.Josefin fortsatte att vara strålande glad. Anna kom dit efter 8. Läkaren gick ronden vid 9 och sa att det var OK att åka hem om blodvärdena var bra och det var dem. Så halv 11 skrevs vi ut. och åkte till Tuna Park och shoppade lite barnkläder. Sen skjutsade vi Josefin till farmor. Det är hennes jobbarhelg och eftersom Josefin var pigg och glad tog hon hem henne
När vi lämnade Josefin hos farmor hade hon inte gråtit eller gnällt en enda gång efter operationen, inte reagerat när vi lyft henne eller när hon satt i rullstolen. Toppen! Tänk om alla operationer gick så smidigt. Men vad trött jag var när jag kom hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar