Blir lite fundersam, och deprimerad, av allt som händer just nu. Först barnen i Arboga, sen var det väl en familjedrama till, men nu Engla. Jag mår riktigt dåligt när jag läser om henne. Stackars föräldrar. Kan bara försöka förställa mig hur det skulle kännas om någon av mina barn försvann sådär spårlöst. Vad hemskt. I går sa jag till Klas att vi skulle operera in microchip eller radiosändare i Kaisa. Synd att det inte finns nåt alternativ som inte innebär strålning. Har full förståelse för föräldar som gör det, som vill ha koll på var barnet är eller snarare vill kunna ha möjligheten om det händer nåt. Nej, Usch!!!
Roligare tankar. Kaisa, vår femåring, har börjat skriva. Hon ljudar och skriver ord på en whiteboardtavla. Däremot tycker hon att det är svårare att ljuda och läsa. Brukar vara tvärtom. Barn lär sig läsa först, sen skriver de (om jag minns den högskolekursen rätt). Är häftigt att lyssna på henne. Blir väl lite småstolt som förälder. Hur har hon då lärt sig detta. Ja, inte är det av mamma lärarinnan inte. Hon har i och för sig varit intreserad av bokstäver sen hon var två och då pratade vi mycket om P som i pappa, K som i Kaisa etc. Men när hon var sjuk sist köpte pappa dvdboxen med "Fem myror är fler än fyra elefanter". Dessutom köpte vi dataspelet till. Och därifrån har hon lärt sig... Sen måste jag också berätta att idag cyklade hon till dagis för första gången utan stödljud. Köpte en cykel på annons till henne igår, men den är lite för stor. Däremot kom hon igång att cykla på sin gamla cykel som är lite för liten. barncyklar går från 16 tum till 20 tum. Borde finnas en mellancykel...
Och Josefin fortsätter att vara glad. Hon har svullnat lite på låren och blåmärkena börjar komma fram under bandageplåstret, men hon är glad. Sov oroligt de första nätterna, hade lite ont, men inatt har jag inte petat på henne en enda gång och det har aldrig hänt förr. Så vi har sovit. Jag känner mig helt mör idag, sådär som man gör när man sovit tungt. Konstigt men man är ännu tröttare när man vaknar då. Samlar krafter för att ge mig ut i skogen en timme eller så...
Sen väntar jag på deklarationen. Vill veta om vi kan åka på semester i december. Klas har fått sin och den såg riktigt bra ut...
Jo, och sen lite reklam igen. Nu finns det bara en valp kvar på Ulvstorp. DreamCatcher (se ovan), en hane väntar på sin familj. Syrran flyttar idag. De är så sköna , valparna, springer med nere vid stallet och de är så otroligt lugna och goa. En kull som Yvonne kan vara stolt över!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar