Kommunikationsträning

Nu har vi avslutat två veckors kommunikationsträning på Folke Bernadottehemmet i Uppsala. Det har varit både bra och dåligt. Har varit där en gång tidigare, när Josefin var dryga året gammal, men då var det matutredning och de höll till i andra lokaler. Miljön nu är inte det bästa med tanke på att det är handikappade med olika behov som kommer dit.

Jag åkte ju hem onsdag förra veckan och åkte tillbaka i måndags tillsammans med farmor, som också jobbar som assistent åt Josefin. På tisdagen upplevde jag att josefin mådde riktigt dåligt. Hon började gråta när vi kom dit på morgonen (vi bodde på hotell) och jag upplevde att hon var väldigt stressad. Kändes som vi inte fick en lugn stund och det var ljud som störde överallt, speciellt vid maten. Då reagerade personalen direkt på min kritik och vi gjorde om Josefins schema. Vi tog bort en del pass och flyttade lunchen. De har ett vitt rum där, som Josefin alltid älskar och blir avslappnad i. Det tog henne 50 minuter att gå ner i varv där på tisdagen. På natten skrek hon var tredje minut, vaknade så fort en bil åkte på gatan. 04.15 hade jag inte somnat än. Jag var mycket trött och frustrerad när vi kom till FBH igen på onsdagmorgonen och beslutade att vi åker hem torsdag em istället för fredag. Jag var helt slut, men Josefin visade genast respons på de små förändringar som gjorts. Hon fungerade mycket bättre både onsdag och torsdag.
Nu till själva utredningen. Josefin träffade psykolog, logoped, arbetsterapeut, specialpedagog och sjukgymnast. Alla observerade kring hennes förutsättningar kring kommunikation. Mycket var intressant, en hel del var sånt som vi redan kunde och en del saker förstog vi inte alls vad det gick ut på. Det var speciellt två, som båda hette Anna, som fick fram nya saker. Anna, specialpedagogen var duktig på att få igång Josefin och hon hade en apa, som Jossan älskade. Den sög på sin napp och åt banan samtidigt som den gav ljud ifrån sig. (om någon har en sån apa i garderoben är jag villig att köpa den). För första gången någonsin såg vi Josefin medvetet visa att hon ville kramas. Hon har kramat hundarna hemma, men det har varit efter att armen landat så, nu sträckte hon sig efter apan och la armen om den. Helt fantastiskt...

Den andra Anna var arbetsterapeut och började med att sätta Josefin vid datorn. Josefin visade genast intresse och dessa pass fungerade alltid, oavsett vilket humör Josefin var på. Från början fick Josefin trycka på kontrollknappen med handen, men hennes hand har blivit så stel så hon orkade inte så länge. Då provade Anna två olika huvudkontroller. Josefin fatade vad hon skulle göra efter bara två försök. det programme som vi jobbade mest på krävde ett klick för att få fram ett föremål och ytterligare ett klick för att få igång den. Josefin fattade dtta på en gång. Det som däremot var problematiskt var att hitta en optimal arbetsituation. Var svårt att få till det med hennes huvud. Anna bytte ut denn kontrollen som finns på filmen mot en lite större och plattare, som sitter mot kinden. Den funkade bättre. Vissa pass funkade Josefin jätte bra, men varje gång vi försökte filma la hon av. Jag smög bakom henne, men ändå märkte hon att jag höll på med något. det var nästan kusligt. Fick i allafall med lite på filmen.

På torsdagen hade vi avslutningskonferens. Pappa Klas kom dit och Anna. Dessutom kom arbetsterapeuten Karin och logopeden Anna (alla heter tydligen Anna) från hab i Katrineholm. Detta samtal var intressant eftersom vi nu fick ta del av vad de kommit fram till. Och hur ska jag då sammanfatta två timmars samtal??? Jo, Josefin har en hjärnsynskada. det är svårt att veta vad och hur hon egentligen ser. Alla var överens om att hon har svårt att tolka ansikten på bilder och att hon var okonsekvent. Ibland visade hon tydliga val mellan bilder, andra gånger inte. Förutsättningar för kommunikation finns då Josefin tydligt visar att hon förstår och att hon minns från dag till dag. Logopeden ansåg också att det fanns vissa förutsättningar för tal, dvs att Josefin, om hon får ordning på halsmotoriken som också påverkar talet, kan lära sig en del ljud. Vi uppfattade t.ex. att hon försökte säga apa om just apan. Och vi ska jobba vidare med huvudkontrollen och datorn.

Hemresan gick bra. Josefin försökte sjunga med i pappas musik, som hon älskar. Väl hemma var hon hur glad som helst. Märktes hur nöjd hon var. Somnade skrattandes vid 8 och sov, hör och häpna, oavbrutet till kvart i 8 på morgonen då Anna kom. Har ALDRIG hänt förut.

Borta bra men hemma absolut bäst!!!

Ha det så gott...