Sjukt!!!

I torsdags blev jag sjuk igen. Tredje gången den här hösten som jag har fått feber. Jag som nästan aldrig har feber. Oftare undertemp då. Var meningen att vi skulle steka köttbullar och förbereda inför julen. men nu fick Klas ta hand om Jossan medan jag låg i soffan och snorade. Konstigt nog känner jag ingen stress. Det blir en lugn jul i år igen. Så skönt så. Julklapparna är klara. Mannens present blev väl inte sådär helt genomtänkt. Släpade mig iväg i fredags och handlade, när jag ändå hämtade Kaisa från skolan. Trodde det skulle gå snabbt, men icke. Jobbar inte folk??? Var helt slut när jag kom hem. Idag räknar jag i allafall med att orka åka och handla hem mat. Lika bra att bli av med det...


Och Ebba då. Ja, som sagt. Jag är kräsen. Har två tänkbara som jag har haft lite mer kontakt med. Men vi har inte bråttom. Vill att det ska bli rätt. Undrar hur mycket hon känner på sig. Jag kan inte gå en meter utan att hon följer mig. Och kanske skönast att ha henne kvar över julen. Vi får se vad som händer.

Inte det lättaste!!!

Har fått en hel del svar på annonsen om Ebba. Det är verkligen inte lätt att gallra ut vem som kan tänkas vara den bästa för vår hund. Ställer frågor och ställer följdfrågor och tappar spekulanten på vägen. Jag är kräsen. Hittar jag inte ett passande hem får hon stanna här. Vill ju verkligen känna att hon får det bättre. Förstår inte eventuella köpare det så ska de heller inte ha henne. Har en som känns lite mer intressant, så får se om jag hör något mer därifrån. Samtidigt börjar det kännas tungt. Får dåligt samvete bara jag tittar på lilla Ebba. Men så är det. Jag tycker så mycket om henne, men ändå känns det inte rätt. Knepigt detta.



Nu var Lexi och hämtade sin bebis och la under matbordet, TV-kanaldosan. Har aldrig hänt att hon gjort det när jag sett på förut. Vad försiktigt hon lade den mellan tassarna. Ja, hon är för skön. Tänk att det började med så mycket problem med henne och andra hundar och idag funkar det hur bra som helst. Och det är konstigt detta med att Lexi från början känts som vår hund, som en i familjen, medan det aldrig riktigt känts på samma sätt med Ebba, trots att hon kom till oss som valp. Missförstå mig rätt. Vi älskar Ebba, hon är en jätte härlig hund. Men det har hela tiden känts som jag inte räcker till, eller inte hela tiden men sen dryga året tillbaka. Kan ju ha att göra med att Jossan inte mått bra senaste året. Det har blivit för mycket av allt. Feber hit och dit och allt annat. Samtidigt börjar jag ett nytt jobb. Och det har jag i och för sig aldrig ångrat. Även om en och annan höjde på ögonbrynen när jag valde att börja jobba utanför hemmet trots att jag kunde ha fortsatt som assistent åt Josefin. Jag har världens bästa jobb. En chans i livet att få ett sånt erbjudande. Och det är stimulerande att komma hemifrån. Så jag mår mycket bättre, men Ebba trivs inte lika bra...

Ebba!!!

Efter stor vånda och mycket tvekan har vi nu bestämt oss för att leta efter ett nytt hem åt Ebba. Hon trivs inte alls när jag började jobba. Hon är en otroligt glad hund, men vi har insett att vi inte ger henne den stimulans hon behöver. Hon behöver komma till ett hem där hon får det utrymme och den aktivitet som hon behöver. Det är aldrig lätt att fatta sådana här beslut och vi har kämpat på. Men som sagt, dyker rätt hem upp så...